Den där känslan...
Ni vet den där känslan av att allting går fel. Inget går som man vill att det ska gå, man blir jätteirriterad och så blir allting bara ännu värre än det var innan. För mig är det ofta att det börjar med att jag är irriterad över att t.ex. mitt klädval när jag ska gå någonstan, det leder till att jag låter sur och irriterad och börjar "bråka" med någon. Det kan vara vem som helst, mamma eller pappa, kompisar eller stabbe. Då blir man irriterad över att man har börjat bråka med den personen och sen blir det som en kedjereaktion att man börjar bråka med allt och alla. Det går fel med alla läxor man kan inte koncentrera sig på dansen när man ska göra det, man vill bara gå och lägga sig.
Jag har ingen aning om vad man ska göra då, någon som vet?
Nu blev det här inlägget ett ganska deprimerat sådant, vet inte varför jag bara hade lust att skriva så :P Men men!
